För syns skull – ögonsjukvård i Skåne

Jag har på senare tid alltmer börjat få den uppfattningen att offentliga organ som stat, kommun, län, landsting och regioner över huvud taget inte bör driva någon som helst egen verksamhet utan i stället enbart vara huvudmän och tillsynsmyndigheter. Drift av verksamheter bör läggas ut på privata entreprenörer som är kapabla att professionellt driva sådana verksamheter som i dag drivs av politiska organ.

Moralistiska synpunkter från vänsterpolitiskt håll som att man inte ska få ha vinstintressen av att driva skolor och sjukvård saknar relevans och logik eftersom man samtidigt accepterar att man får ha vinstintressen av att förse människor med mat, mediciner, transporter, begravningar m.m., m.m. Likaså är det helt acceptabelt att som personal i skolor och vårdinrättningar ha privata vinstintressen.

Vi ska inte heller glömma bort att stat, kommun och landsting faktiskt också har vinstintressen av sin verksamhet även om det inte kallas vinst. Genom besparingar och nedskärningar kan man se till att påverka budgeten så att man slipper höja skatter. Detta drivs av precis samma motiv som driver verksamheten i privatskolor och privata sjukhus. Vi har väl alla reagerat på yrkespolitikers arvoden, löner och pensionsvillkor som  beslutas av dem själva och betalas av skattebetalarna.

Nej, vinstintressen tror jag finns hos alla. Det finns nog ingen som tycker att “det är häftigt att betala skatt”. Vi vill nog alla ha så låg skatt som möjligt för goda samhällstjänster.

Inom sjukvården finns det bonussystem som gör att en vårdcentral som erbjuder en viss service kan få högre bidrag från landstinget än de som inte har samma service. En friskola får samma skolpeng per elev som en kommunal skola.

Det som jag tycker är det viktigaste är att de privata alternativen ska ha samma krav på sig som de samhällsägda och att alla verksamheter följs upp av tillsynsmyndigheter som offentliggör resultaten av tillsynen. På så sätt kan man sålla bort oseriösa verksamheter så att bara seriösa verksamheter överlever.

Länsstyrelserna har lång erfarenhet som tillsynsmyndigheter och är ofta en nagel i ögat på kommunernas socialförvaltningar men en räddningsplanka för brukarna. Denna tradition kan bevaras och utvecklas – speciellt vad som gäller kvalitetsaspekter – så att de samhällsorgan som i dag driver verksamhet i stället kan bli verkligt professionella tillsynsmyndigheter som verkligen kan se till att de krav som ställs på privata verksamheter också uppfylls.

Att jag kommit fram till de här synpunkterna som är ganska vanliga beror främst på egna erfarenheter av skånsk sjukvård. Jag har inga anmärkningar på kvalitet och professionalism som jag upplevt som god både inom offentlig och privat sjukvård. Det som inte fungerar är tillgången till den sjukvård som finns.

2004 började jag se sämre och sämre och gick till min optiker för att prova ut nya glasögon. Efter en lång provning av alla möjliga glas sa han: – Tyvärr kan jag inte hjälpa dig, Du har starr i båda ögonen och behöver en starroperation. Han skrev en remiss till ögonkliniken på universitetssjukhuset i Lund som då hade en mycket lång kölista. Först 2006 kom jag till och fick min operation på högerögat.

Detta blev en revolution för mig! Jag som haft svårt att läsa morgontidningen med glasögon kunde nu läsa den helt problemfritt utan glasögon. Texten blev knivskarp och den gråaktiga textfärgen blev helt kolsvart. När jag överlycklig kom till återbesöket och berömde läkaren, sa han: -Nu har vi också jobbat bort kötiden så nu är det bara att ringa hit när du vill få vänsterögat opererat så fixar vi det.

Belöningen till ögonkliniken i Lund för att man arbetat bort sina köer blev att region Skåne drog in starroperationerna från Lund så att starroperationerna i stället flyttades till universitetssjukhuset i Malmö. Resultatet av detta blev att en hel del av personalen i Lund valde att inte flytta med till Malmö utan i stället sökte sig till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Så när jag ringde till ögonkliniken i Lund för att få vänsterögat opererat möttes jag av svaret “Tyvärr får vi inte längre operera gråstarr på vår klinik”.

På samma sätt flyttade regionen urologkliniken i Lund till Malmö. Där hade jag i alla fall den turen att min läkare sedan 2001 valde att flytta med till Malmö och behålla mig som patient.

Vad jag inte förstått eller accepterat är varför man valt att slå ihop två var för sig fullt sysselsatta kliniker till en enda på en annan ort utan att behålla de samlade resurserna på den återstående kliniken. Det säger sig väl självt att den enda kvarstående kliniken nu måste ha samma kapacitet som de tidigare två hade tillsammans?

Alltnog, vårdköerna till starroperationer i Malmö växte katastrofalt till över 3 års väntetid. Region Skåne tvingades släppa gråstarroperationerna totalt fria så att man numera kan välja vilken privatklinik som helst som utför gråstarroperationer. Man kan t.om. välja att operera sig på Rigshospitalet i Köpenhamn! Jag är listad på Läkarhuset Ellenbogens vårdcentral i Malmö så jag besökte ögonläkaren där för att få en remiss till operation. Han rekommenderade Vårda ögonklinik på Stortorget i Malmö vars operatör han själv kände som mycket kompetent. Jag följde rådet och fick mycket snabbt en starroperation där i oktober 2012.

Det blev samma goda resultat som efter den första operationen och nu ser jag lika bra med båda ögonen efter att bara ha sett ett grått töcken med vänsterögat. jag har nu klarat mig helt utan glasögon i 5 månader. Men eftersom texten efter en stunds läsning börjar flyta och jag då ser dubbelt gick jag till en optiker för att prova ut glasögon vilket ju rekommenderas efter en starroperation.

Optikern hittade snabbt glas som var perfekta för varje öga vart för sig men  provade alla möjliga sorters glas utan att lyckas få ögonen att fungera tillsammans utan dubbelseende förrän han testade att vrida runt ett par glas. Då förklarade han att han inte kunde lösa problemet utan att jag behövde besöka en ortoptist som hade prismautrustning för att kunna utfärda ett recept på vilka glas jag behövde. Så han skrev en remiss till ögonkliniken på universitetssjukhuset i Malmö.

Jaha, tänkte jag, det här är väl så pass ovanligt att det ska kunna gå snabbt. Efter en dryg vecka fick jag ett svar från ögonkliniken: Vi har tagit emot din vårdbegäran/remiss. Beräknad väntetid till besök är för närvarande drygt 3 år.

När jag ringde till ögonkliniken i dag fick jag veta att man kunde remittera mig till St. Eriks ögonsjukhus i Stockholm som man hade samarbetsavtal med för att klara vårdgarantins krav på att få vård inom 3 månader. Jag kunde också försöka själv. Däremot hade man inte något samarbetsavtal med Rigshospitalet i Köpenhamn när det gällde ortoptist. Jag hade också ett samtal i förra veckan med den ögonkirurg som utförde min operation och han tyckte att jag kunde höra med Preislers optik i Malmö eller optiker Branning i Lund som eventuellt skulle kunna ha utrustning för prismautprovning.

Så nu står dessa två närmast på programmet för att höra vad de kan göra.

Annars får jag kontakta ögonkliniken igen för att bli remitterad till Stockholm.

Hans Pedersen Dambo